”Flytta på dig. Du går på fel sida”. Han dyker upp i hög hastighet. Det är mörkt och dimmigt. Jag är på väg till Elitkontoret för ett tidigt möte och ska just korsa Göteborgsvägen på övergångsstället mot Särlakoket. Innan han försvinner i dimman bortåt Blomsterlandet, ja där det låg tidigare, hör jag honom ropa något jag inte uppfattar. Tyst och med sammanbitna käkar förbannar jag honom. För det...

Det här är inte en uppmaning till elever och studenter att hoppa av studierna. Inte heller ett gott råd till unga människor att alltid gå sin egen väg. Det här är tankar från en entreprenör med några år på nacken som menar att även om det ser ut som om det håller på att gå åt helvete, finns det alltid en annan väg att gå. Skoltrött, omotiverad och kanske inte guds bästa barn (vem är det förresten...

Jag minns en krönika jag läste flera år sedan i en av Borås, på den tiden, många gratistidningar. Vem skribenten var kommer jag inte ihåg, men krönikan handlade om städers fåniga slogans. Ni vet, ”Trosa – välkommen till världens ände”. En bit ner i texten hajade jag dock till. Efter några inledande meningar om Borås olika slogans dyker plötsligt många boråsares hatobjekt nummer ett upp – knallen...

Inget känns så självklart som en ny tradition. Så är det. Traditioner som inte har många år på nacken upplevs som om de alltid har funnits. Jag menar, vem brydde sig eller hade hört talas om Kanelbullens dag för 15 år sedan? Jo möjligtvis Kaeth Gardestedt som instiftade dagen år 1999. Hon var då projektansvarig för Hembakningsrådet (drivs nu av Dansukker) vilka ville öka konsumtionen av bullens...

Du som följt mig de senaste åren vet ju att jag någon gång per år kommer med en liten betraktelse om var jag står i livet. Inte sällan från balkongen i Hua Hin, Thailand. Med strand och hav som utsikt i den skymmande thailändska aftonen brukar rätt stämning och känslor infinna sig. Så även i år. Jag börjar bli gammal. Eller förresten. Jag trodde att jag började bli gammal. Ja, åldern är ju...

I somras, närmare bestämt den 9 juni, var det 85-årsjubileum för Donald Fauntleroy Duck. År 1934 gjorde Kalle Anka sitt första officiella framträdande i kortfilmen Den kloka hönan (där han för övrigt var mycket mer elak och illvillig än vad han är idag). Själv har jag alltid älskat Kalle och hans vänner. Jag kan fortfarande minnas vissa äventyr ruta för ruta som jag läste som liten grabb i...

”Du vet, dom hade gjort en fantastisk restaurang i det gamla klostrets källare. Det var otroligt genuint, munkar i grå kåpor som serverade och det var bara locals som åt där, inga turister. Så äkta och coolt”. Nähä, inga turister som hittade dit? Bara du och dina fyra kompisar? Tror inte det va. Jag misstänker att du hört det förut. Vänner och bekanta som funnit den där restaurangen i en avlägsen...

Jag ska villigt erkänna att jag ibland funderar över alla mina flygresor. Ingen kan väl år 2019 vara opåverkad av Gretas strejkande och FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling. Jag är inte beredd att ge upp mitt resande, men jag har faktiskt varit inne på sajten klimatkompensera.seoch dessutom börjat tänka på mitt eget agerande i vardagen. Och andras. Framförallt fimparnas. Vad är det...

En del säger att det startade i San Francisco strax innan millennieskiftet. Tre IT-killar öppnade upp sitt gemensamma loft, där de bodde och arbetade, som kontor för andra.  Experimentet med att låta andra kreatörer använda loftet som kontor på dagarna, för att kanske hitta gemensamma kunder, fungerade så bra att det snart växte till sig.  Andra menar att arbetsformen hade börjat bubbla...

Vi med några år på nacken minns nog såväl Watergateskandalen som den fantastiska dramadokumentären med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna: Alla presidentens män. En av teserna i filmen är att man avslöjar politisk korruption genom att följa penningtransaktioner mellan partier och politiker – follow the money. För mig gäller det motsatta i affärer och livet i övrigt – don´t follow...