Läste en krönika i DI Weekend av Jan Gradvall som fick mig att fundera. Likt många andra krönikörer hade han tankar om coronan och dess påverkan på individ och samhälle. Vad jag fastnade för var hans resonemang om de långsiktiga effekterna. För ibland känns det som om vi lägger väldigt mycket fokus på effekter här och nu. Nästan som om vi tror att år 2020 kommer bli året då allt var upp och ner, men att 2021 blir ungefär som förr. Men kanske är det faktiskt först nästa och därpå följande år som de stora förändringarna kommer.
Som besatt av resande funderar jag till exempel på när vi återigen kan resa fritt. Eller om vi ens kommer kunna, vilja eller ha råd att göra det. Finns det lågprisflyg om ett år som gör att de flesta med heltidsjobb faktiskt kan kosta på sig en resa eller två om året? Eller kommer det bli som på 1950- och 1960-talet när charterresan med familjen var en stor händelse som uppmärksammades av grannar, vänner och arbetskamrater: ”Hörde du att Svenssons två hus bort ska resa till Torremolinos? I år igen! Det är till att unna sig”. Och kommer barnen som växer upp idag se resandet som lika självklart som min generation? Eller blir hemestern (semestra på hemmaplan) det nya normala och resan söderut undantaget? Även när tvåtimmarsregeln med bil är borta. Är det sannolikt att vi kommer att vilja trängas med andra människor på flygplatser, hotell, stränder, restauranger och i trånga gränder när nästa pandemi lurar runt hörnet? Eller är friheten från andra människor det som kommer att locka? För den som lyckas titta rätt i kristallkulan kring dessa frågor kan det finnas många nya affärsidéer. Varför inte köpa upp torp i Dalsland. ”Hörde du att Svenssons två hus bort tog husvagnen till Bengtsfors? I år igen! Det är till att unna sig”.
Detsamma gäller en annan av mina hjärtefrågor – möjligheten att arbeta hemifrån för dem med den typen av arbete. Eller rättare sagt – friheten från kontoret. Innan coronan var möjligheten att sitta uppkopplad var som helst i världen något som företag pratade vackert om i teorin, men ofta inte ville genomföra i praktiken. En del tyckte att de tappade kontrollen, andra fick inte tekniken att fungera. Men nu har nog många märkt att det både fungerar och inte sällan är mer effektivt med digitala möten än sittande i syrefattiga konferensrum. För att inte tala om hur mycket miljö och pengar som sparas i restid för större företag med mötesdeltagare från hela Sverige. Eller världen.
Så vad bär framtiden i sitt sköte? Ja kanske en ung generation som inte likt mig och mina likar far runt som bålgetingar och ser resandet som en mänsklig rättighet. Istället väljer de sina resmål med omsorg, men när de väl rör på sig kanske de stannar kvar. För det är ju lika enkelt att arbeta från Bengtsfors eller Bangkok som från kontoret.
