Vilket härligt dygn det blev! Ibland planerar man resor långt bort, bokar flyg och hotell och lägger timmar på att få ihop allt. Och ibland räcker det faktiskt med buss 100 från Borås. Vi började med buss 100 från Borås till Göteborg, hoppade direkt på spårvagn 9 till Saltholmen och fortsatte sedan med båt 282 ut till Brännö. Allt med samma biljett hos Västtrafik – och det fungerade hur smidigt...

Jag vet inte om Queen Elizabeth II verkligen myntade uttrycket.  Men hon levde i alla fall som om hon gjorde det.  Never complain, never explain.  Klaga aldrig. Förklara aldrig.  För några år sedan tyckte jag mest att det lät lite stelt. Nästan som ett råd hämtat ur en gammal etikettbok.  Ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det kanske handlar om något helt annat...

Sommaren är nog den årstid vi längtar mest efter. Vi räknar ner veckorna, drömmer om lediga dagar och lovar oss själva att den här sommaren ska bli lite lugnare än den förra. Men när ledigheten väl kommer verkar det ibland som om vi har glömt vad semester egentligen är till för. Kanske är det därför jag, just den här sommarkvällen, sitter och funderar över om vi ibland gör ledigheten mer...

Det slog mig häromdagen att det faktiskt inte är långt kvar nu. Valet närmar sig snabbt, och även om sommaren fortfarande pågår så känner jag det tydligt: nu börjar min valspurt. Efter sommaren går det fort. Samtalen blir fler, frågorna viktigare och tempot högre. Och ja… jag står där igen. Plats #5 för Liberalerna i Borås. Kryssbar. Lite märkligt ändå. För hade någon sagt till mig för några år...

Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem, och först nu känns det som att alla intryck verkligen har landat. Och det behövdes nog. För vissa resor är just bara resor. Man åker iväg, ser något nytt, kommer hem och går vidare. Men ibland blir det något mer än så. Något som stannar kvar lite längre och fortsätter att leva kvar även när resväskan är uppackad. Den här resan blev nog just det. När...

Om man försöker beskriva midsommar för någon som aldrig varit i Sverige inser man snabbt hur märkligt det låter. Vi klär en stång med löv och blommor. Sedan samlas vi runt den och dansar. Inte vilken dans som helst, utan en där vuxna människor hoppar runt som grodor utan att någon höjer på ögonbrynen. Efter det äter vi sill. Så mycket att man ibland undrar om det finns något annat på menyn. Och...

Jag vet inte exakt när det hände. Men någon gång på vägen blev jag tydligen den vuxna i rummet. Det är lite märkligt, för jag känner mig inte särskilt annorlunda än för trettio år sedan. Visst har håret blivit gråare och glasögonen starkare, men inuti känns det ungefär som vanligt. Ändå händer det allt oftare. Någon frågar om råd. Någon vill höra vad jag tycker. Någon förväntar sig att jag ska ha...

Singapore känns som en stad där allt är planerat, New York som en stad där allt händer samtidigt. Ändå bygger båda sin framgång på samma grund. För en vecka sedan lämnade jag Singapore och steg några timmar senare ut på Manhattan. Kontrasten kunde knappast vara större – från ordning och långsiktighet till energi och ständig rörelse. Men ju mer jag funderade, desto tydligare blev den gemensamma...

Det är två ord. Korta och enkla. Men också ord som jag tror säger ganska mycket om hur man ser på människor, företagande och en stad. Vi Vågar. För mig handlar det egentligen inte om att vara högljudd eller om att tycka mest. Och definitivt inte om att alltid tro att man har alla svar. Det handlar om något annat. Om att våga fatta beslut, våga testa nya idéer och våga erkänna när något inte...

Det är något speciellt med att vara på väg. Inte bara själva resan, utan känslan av att lämna det som är – för något som ännu inte riktigt tagit form. Nästa vecka kliver jag på en resa som på många sätt känns speciell.Inte främst för destinationerna, utan för allt det där som händer däremellan. Mellanrummen. Tiden när världen utanför fönstret rör sig snabbare än tankarna, eller kanske tvärtom...