Jag tänker ofta på henne. Den unga tjejen bakom glasrutan i postkassan i början av 80-talet. Hon som fanns nära i livet redan då – och som fortfarande gör det. När hon började på Postverket klev hon in i vad vi alla uppfattade som världens tryggaste jobb. Där fanns ordning och reda, frimärken, betalningar, postgiro och det där lågmälda småpratet som hörde vardagen till. Hon satt där med ett lugn...








