Du som följt mig de senaste åren vet ju att jag någon gång per år kommer med en liten betraktelse om var jag står i livet. Inte sällan från balkongen i Hua Hin, Thailand. Med strand och hav som utsikt i den skymmande thailändska aftonen brukar rätt stämning och känslor infinna sig. Så även i år. Jag börjar bli gammal. Eller förresten. Jag trodde att jag började bli gammal. Ja, åldern är ju...
I somras, närmare bestämt den 9 juni, var det 85-årsjubileum för Donald Fauntleroy Duck. År 1934 gjorde Kalle Anka sitt första officiella framträdande i kortfilmen Den kloka hönan (där han för övrigt var mycket mer elak och illvillig än vad han är idag). Själv har jag alltid älskat Kalle och hans vänner. Jag kan fortfarande minnas vissa äventyr ruta för ruta som jag läste som liten grabb i...
”Du vet, dom hade gjort en fantastisk restaurang i det gamla klostrets källare. Det var otroligt genuint, munkar i grå kåpor som serverade och det var bara locals som åt där, inga turister. Så äkta och coolt”. Nähä, inga turister som hittade dit? Bara du och dina fyra kompisar? Tror inte det va. Jag misstänker att du hört det förut. Vänner och bekanta som funnit den där restaurangen i en avlägsen...
Jag ska villigt erkänna att jag ibland funderar över alla mina flygresor. Ingen kan väl år 2019 vara opåverkad av Gretas strejkande och FN:s 17 globala mål för en hållbar utveckling. Jag är inte beredd att ge upp mitt resande, men jag har faktiskt varit inne på sajten klimatkompensera.seoch dessutom börjat tänka på mitt eget agerande i vardagen. Och andras. Framförallt fimparnas. Vad är det...
En del säger att det startade i San Francisco strax innan millennieskiftet. Tre IT-killar öppnade upp sitt gemensamma loft, där de bodde och arbetade, som kontor för andra. Experimentet med att låta andra kreatörer använda loftet som kontor på dagarna, för att kanske hitta gemensamma kunder, fungerade så bra att det snart växte till sig. Andra menar att arbetsformen hade börjat bubbla...
Vi med några år på nacken minns nog såväl Watergateskandalen som den fantastiska dramadokumentären med Robert Redford och Dustin Hoffman i huvudrollerna: Alla presidentens män. En av teserna i filmen är att man avslöjar politisk korruption genom att följa penningtransaktioner mellan partier och politiker – follow the money. För mig gäller det motsatta i affärer och livet i övrigt – don´t follow...
Det är Margaret Thatcher, Steve Jobs, Richard Branson och jag. Ok då, kanske är vi några till som inte tycker det är att betrakta som tortyr att gå upp kl 05.00 på morgonen. Eventuellt är det en kvarleva från mitt första sommarjobb då jag i arla morgonstund sprang som en skållad råtta i trapphusen på Trandared med Borås Tidning (och trots att jag var upp med tuppen var det alltid nån...
Jag har väl alltid gillat att träna. I min ungdom spelade jag fotboll i Elfsborg och Mariedal, och Basket i KFUM Borås. Var väl aldrig någon Jonas Larsson eller Anders Svensson, men tyckte det var roligt med boll och lagkänsla. Som för så många andra tog dock andra intressen över i 15–16-årsåldern (ja ni kan nog räkna ut vilka intressen, och det var inte studier). Men rört på mig i en eller annan...
Har du planerat din framtid? Jag har alltid sett till att ha tydliga planer. Nu menar jag inte vad jag ska äta till middag i morgon eller se på tv nästa vecka. Tvärtom, med sånt kan jag vara flexibel. I alla fall ganska. Nej, jag tänker mer på de långsiktiga planerna. Vad jag ska göra om ett, två eller fem år. Nu invänder säkert någon att man aldrig kan veta vad som händer och därför ska leva mer...
Vi som är lite äldre minns nog raggarkaravanerna på väg mot västkustens midsommarfirande. Flottiga och halvtjocka fylltrattar i nedslitna träskor och jeansvästar med sydstatsflaggor som hängde ut genom fönstren på sunkiga Chevrolet Impalor och Opel Kapitäner (i de fall de inte visade bakdelen av kroppen i bakrutan). Inte sällan stod poliser på nån parkeringsficka en mil eller två innanför kusten...