Det här är inte en uppmaning till elever och studenter att hoppa av studierna. Inte heller ett gott råd till unga människor att alltid gå sin egen väg. Det här är tankar från en entreprenör med några år på nacken som menar att även om det ser ut som om det håller på att gå åt helvete, finns det alltid en annan väg att gå.
Skoltrött, omotiverad och kanske inte guds bästa barn (vem är det förresten?), tog mina gymnasiestudier ett abrupt slut redan år ett av två. Jag lackade helt enkelt ut på att sitta i skolbänken. Istället mönstrade jag och gjorde lumpen som 17-åring. Och en sak ska ni veta, med en sådan soldat ska vi alla vara väldigt glada över att inte Ivan Ryss klampade över gränsen med hammare och skära. Den där taniga grabben från Trandared hade inte mycket till lans att dra. Men Lantz hade något annat att dra fram ur rockärmen: näsa för affärer och drivet att använda luktorganet mitt i ansiktet. Så den där outbildade slashasen utan talang för raketforskning hade faktiskt två egenskaper som tog honom vidare.
Jag tänker på de där egenskaperna när jag läser en artikel i Veckans Affärer om sex miljonärer som vänt på botten och kommit tillbaka. Deras råd är väldig enkla: glöm aldrig dina drömmar, jobba smartare – inte hårdare, skaffa en mentor, ta hjälp av andra och ge inte upp. Sedan tänker jag på alla unga människor därute som kanske är en liten Lantz, men som på dagens arbetsmarknad inte ser en enda öppen dörr utan utbildning. Inte ens en nödutgång. Kanske borde vi äldre företagare och entreprenörer glänta lite på våra dörrar för de unga som har drivet, men inte ron i kroppen för att sitta i skolbänken. För det blir faktiskt bra folk av de flesta. Se bara på mig.
