Du som följt mig de senaste åren vet ju att jag någon gång per år kommer med en liten betraktelse om var jag står i livet. Inte sällan från balkongen i Hua Hin, Thailand. Med strand och hav som utsikt i den skymmande thailändska aftonen brukar rätt stämning och känslor infinna sig. Så även i år.
Jag börjar bli gammal. Eller förresten. Jag trodde att jag började bli gammal. Ja, åldern är ju inte mycket att göra något åt. Tiden är obeveklig, som en långsam flod dra den med sig dig hur du än kämpar för att simma uppströms. Då är det bättre att flyta med och njuta av turen så länge den vara. Men det är inte den fysiska åldern jag menar, utan den mentala. Det var i den jag hade åldrats.
Det var i alla fall vad jag trodde. Därför sålde jag av bolag, köpte lägenhet i Nerja och planerade att leva ett lugnt liv. Så kommer det inte att bli. Nu får det vara slut på den mentala döstädningen. Det här livet passat inte mig. Jag vill vara med och driva företag och utveckla affärer igen. När jag drev bolag sa jag alltid till mina anställda om vi gjort en bra affär, att nu gläds vi åt den idag men i morgon börjar vi på noll igen. Nu har jag definitivt glatt mig länge nog, fat and happy är inte min grej. Det där med att dra sig tillbaka får allt vänta ett par år. Så dyker det upp något spännande du tror jag skulle vara intresserad av – hör av dig. Nu är det noll som gäller. Men först lite sol och bad.
