Jag minns en krönika jag läste flera år sedan i en av Borås, på den tiden, många gratistidningar. Vem skribenten var kommer jag inte ihåg, men krönikan handlade om städers fåniga slogans. Ni vet, ”Trosa – välkommen till världens ände”. En bit ner i texten hajade jag dock till. Efter några inledande meningar om Borås olika slogans dyker plötsligt många boråsares hatobjekt nummer ett upp – knallen.
Krönikören tyckte det var på gränsen till korkat att Borås inte lyfte fram knallen mer än vad man gjorde. Det mest unika Borås har, menade krönikören, skämdes man för. Istället ville hen (är inte så förtjust i hen-ordet, men jag minns inte om krönikören var man eller kvinna) damma av knallen och allt vad denna historiska person stod för – smarta affärer, spridare av nyheter och en innovativ handel. Tror till och med att knallen nämndes som en föregångare till e-handeln; enkelt betalningssystem, leverans vid dörren och förmodligen bättre på att hantera returer än dagens ibland krångliga system. Vill rentav minnas att hen menade att alla duktiga entreprenörer i Sjuhärad, samtliga ärvt lite av knallens driv och vilja att tänka nytt i affärer. Historiens knalle lyckades ju faktiskt ändra på lagarna så att boråsarna fick ett unikt handelsprivilegium att köpa och sälja fritt över hela landet.
Ja ingen skulle bli gladare än jag om vi vågade vara lite stoltare över vår knalle. För som den knalle jag är, äger jag tillsammans med en kompis rättigheterna och säljer Nils Castegrens klassiska knalleskulptur (knallen.se). Att ha med sig en knalle i resväskan som gåva till affärsbekanta runtom i världen är både en fin gest och ett tillfälle till att berätta en unik historia. Eller storytelling som dyra managementkonsulter säger. För visst ska vi vara stolta över vår historia och ta med oss den in i framtiden.
