När timmarna blir viktigare än människan
Karoshi – det japanska ordet för ”att dö av överarbete” – är ett av de mest drastiska uttrycken för en arbetskultur där timmar värderas mer än människor. I andra änden finns diskussionen om 32-timmarsvecka, där man istället fokuserar på hållbarhet, fokus och välmående. Två ytterligheter, javisst – men de pekar mot samma kärnfråga: Vad är arbete egentligen?
Arbetet är det du utför – inte stolen du sitter på
Jag har i många år sagt att arbete är inte en plats du går till, utan något du levererar. Det handlar om kvalitet, ansvar och resultat – inte minuter framför en klocka. Det gör arbetslivet både mänskligare och mer effektivt. När man släpper tanken om att ”sitta av tid” och istället fokuserar på leverans, då förändras både kulturen och resultaten.
Mål, ansvar och frihet – en modell som håller
Om alla har tydliga mål, budget och förväntningar – och friheten att själva lägga upp sitt arbete – då förlorar klockan sin makt. Det viktiga blir att kunden är nöjd, företaget är nöjt och medarbetaren mår bra. Det är ett arbetsliv som bygger på tillit, inte kontroll. Och det är inte bara teori för mig – jag har sett det fungera i praktiken.
Så arbetade vi på Make IT i Borås – vårt DNA: Det Nya Arbetslivet
På Make IT tog vi steget fullt ut och byggde vår arbetsmodell under namnet DNA – Det Nya Arbetslivet. Det var vår egen svenska tolkning av Microsofts ”New World of Work” från tidigt 2000-tal, men skräddarsydd för ett modernt IT-bolag.
Vi hade inga fasta arbetsplatser och inga fasta arbetstider. Alla arbetade aktivitetsbaserat och valde miljö efter uppgift: fokusrum, projektzoner, lounger eller distans. Det viktiga var inte var man satt – utan vad man levererade. Frihet och ansvar gick hand i hand, och hela organisationen byggde på tillit.
En bärande del av vårt DNA var också konceptet Always Online. Det betydde inte att vi alltid skulle jobba – tvärtom. Det betydde att vi skapade en teknisk miljö där du kunde vara produktiv var som helst, när som helst, om du själv behövde eller ville. Kundmöten, dokument, ärenden, system och drift – allt följde med oavsett plats. Frihet kräver trygghet, och därför byggde vi en IT-miljö där allt var tillgängligt och säkert oavsett om du satt på kontoret, hemma eller 10 000 meter upp i luften.
DNA var mer än en modell. Det var en kultur. En modern syn på arbete där leveransen var viktigare än klockan och där människor fick utrymme att prestera – på sitt sätt. Jag är fortfarande stolt över hur tidiga vi var med det.
Men – alla jobb kan inte se ut så här
Samtidigt måste man vara realistisk. Vård, skola, räddningstjänst, industriproduktion och serviceyrken har helt andra förutsättningar. De kräver närvaro, bemanning och schemalagda tider. Där fungerar inte total frihet, och det ska det heller inte göra. Poängen är inte att alla ska arbeta så – utan att fler verksamheter kan tänka smartare där det faktiskt är möjligt.
Framtidens arbetsliv handlar om bättre timmar – inte fler
Karoshi varnar för en kultur där timmar blir ett självändamål. 32-timmarsveckan visar vad som händer när vi organiserar för fokus och hållbarhet. Och vårt DNA på Make IT visade att resultat, frihet och ansvar kan skapa både kvalitet och arbetsglädje.
Framtidens arbetsliv handlar inte om att räkna timmar.
Det handlar om att skapa värde.
