Det är något märkligt som händer i augusti. Efter några veckors semester återvänder vi till vardagen med ungefär samma ambitioner som på nyårsdagen.
Nu ska vi börja träna ordentligt, äta bättre, rensa inkorgen, få struktur på kalendern och äntligen ta tag i allt det där vi skjutit framför oss. Helst före lunch den första arbetsdagen.
Under semestern har vi haft gott om tid att fundera över hur livet egentligen borde levas. Vi har kanske suttit på en uteservering, promenerat längs havet eller bara haft en ovanligt lugn morgon och kommit fram till att hösten ska bli annorlunda.
Mindre stress, bättre planering och mer tid för det som verkligen betyder något.
Sedan kommer vardagen.
Redan första dagen väntar inkorgen med en imponerande mängd mejl, kalendern börjar fyllas och lösenordet till något system visar sig vara fullständigt bortglömt. Efter några försök funderar man nästan på om det är enklare att byta identitet än att klicka på ”glömt lösenord”.
Samtidigt ska träningskortet användas, kylskåpet fyllas med nyttigheter och alla projekt som skulle börja ”efter semestern” plötsligt startas samtidigt. Augusti har helt enkelt blivit årets andra januari, fast med lite bättre väder och utan fyrverkerier.
Jag känner igen mig i det här. Det är något lockande med nystarter och känslan av att få börja om med ett tomt papper. Problemet är bara att pappret sällan är tomt. Det ligger redan en lång lista där med saker som borde ha varit gjorda före semestern.
Kanske är det därför vi inte behöver göra augusti till ett nytt januari. Vi behöver förmodligen inte förändra hela livet bara för att ledigheten är slut.
Det kanske räcker att ta med sig några av de saker som faktiskt fungerade under sommaren. Lite längre samtal, lite färre måsten och förmågan att ibland sitta kvar en stund utan att känna att man borde vara någon annanstans. Kanske kan vi behålla någon spontan middag, en promenad utan tydligt mål eller en stund då telefonen får ligga kvar på bordet.
Vardagen måste naturligtvis fungera och mycket behöver bli gjort. Men allt behöver kanske inte ske under den första veckan.
Så när augusti nu drar i gång på allvar tänker jag försöka vara lite mer försiktig med de stora löftena. Jag ska inte förändra hela tillvaron, bli en helt ny människa eller få perfekt ordning på allt före fredag.
Men jag kan börja med att komma ihåg lösenordet.
Det känns ändå som en rimlig nystart.
