Det är Negroni Week, och då måste jag förstås skriva om drinken ni förmodligen redan vet att jag gärna beställer. Men hur började det egentligen – och varför har just den här bittra italienaren blivit så populär?
Ni som följer mig har nog märkt det vid det här laget. Om jag sitter på en bar och en Negroni dyker upp på bordet är det sällan en slump. 😉
Den är bitter, ganska stark och inte alls en drink som försöker behaga alla. Kanske är det just därför jag gillar den.
Den mest berättade historien börjar i Florens 1919. Greve Camillo Negroni ska ha bett bartendern Fosco Scarselli att göra hans Americano lite starkare. Sodavattnet byttes mot gin, medan Campari och söt vermouth fick vara kvar. Så föddes, enligt berättelsen, en Negroni. Som med många gamla drinkar är det svårt att veta exakt hur allt gick till, men det är en historia som är lätt att tycka om.
Tre ingredienser i lika delar. Gin, Campari och söt vermouth. En apelsinskiva eller ett skal på toppen. Det låter enkelt, men smaken är allt annat än enkel. Först kommer beskan, sedan sötman och till sist den där känslan av att vilja ta en klunk till.
Varför har den blivit så populär? Jag tror att enkelheten spelar in. Den fungerar lika bra i en hotellbar som på en liten uteservering i Italien. Och den har något som många andra drinkar saknar: en alldeles egen personlighet.
Den här veckan firas Negroni Week på barer runt om i världen. För min del behövs egentligen ingen särskild vecka för att beställa en. Men det är ju trevligt att ha en anledning.
Skål för Negronin – och för drinkar som vågar vara lite bittra 🥃
