Jag har tänkt på en sak.
Ibland är nästan väntan en del av upplevelsen.
Att veta att det finns något där framme. En resa. En middag med frugan. En kväll eller helg med barnbarnen. Eller bara något man bestämt sig för att göra som bryter av vardagen lite.
Det behöver egentligen inte vara särskilt märkvärdigt.
För mig har resor alltid haft lite av den effekten. Jag gillar själva resan, maten, människorna och upplevelserna – men jag gillar också tiden innan. Att boka, fundera, planera och längta lite.
Kanske har det blivit ännu tydligare nu när jag åtminstone på pappret nått pensionsåldern. Man börjar fundera lite mer på vad man faktiskt vill fylla tiden med.
Just nu är det förstås svårt att tänka på särskilt mycket annat än valdagen på söndag. Efter en lång och intensiv valrörelse ser jag verkligen fram emot den kvällen.
Men några dagar senare väntar nästa resa.
Och faktiskt också början på något nytt.
Mer om det nästa vecka. 😉
Jag tror helt enkelt att livet blir lite roligare när det alltid finns något att se fram emot.
Stort eller litet.
Och ibland är kanske längtan dit nästan halva nöjet.
