Nu har det gått några veckor sedan jag kom hem, och först nu känns det som att alla intryck verkligen har landat.
Och det behövdes nog.
För vissa resor är just bara resor. Man åker iväg, ser något nytt, kommer hem och går vidare. Men ibland blir det något mer än så. Något som stannar kvar lite längre och fortsätter att leva kvar även när resväskan är uppackad.
Den här resan blev nog just det.
När jag skrev innan avfärd handlade det mycket om känslan av att vara på väg. Det där speciella som infinner sig redan innan boarding, när vardagen börjar släppa taget och något nytt tar vid. Förväntan, rörelsen och det där mellanrummet mellan det vanliga och det okända.
Och egentligen var det där resan började.
Från Gothenburg via Zurich till Singapore, vidare till New York City och hem igen via Frankfurt. Tre kontinenter, fem flygningar och många timmar i luften.
Det här var också min 65-årsresa.
Och någonstans under de där timmarna slog det mig att jag nu faktiskt har besökt alla världens kontinenter. Det var aldrig ett uttalat mål, men ändå ett ganska fint kvitto på ett liv fyllt av nyfikenhet, upplevelser och en vilja att hela tiden se lite mer.
Första stoppet blev Singapore, en stad som alltid fascinerar mig. Det är något med ordningen, tempot och värmen där, men också känslan av att allt fungerar. Kvällarna vid Clarke Quay, människorna i rörelse, maten, sorlet och energin i luften. Det finns en puls där som är svår att inte dras med i.
Sedan väntade New York City. Men först nästan nitton timmar ombord på SQ24, världens längsta flygning.
Det är något speciellt med riktigt långa flygresor. Efter ett tag försvinner tiden nästan som begrepp. Man äter, sover, tittar ut genom fönstret och låter tankarna vandra. Och kanske är det just där, långt ovanför molnen och långt från vardagen, som idéer får det utrymme de annars sällan får.
Någonstans över Stilla havet började gamla affärsidéer kännas nya igen. Tankar som legat där ett tag fick nytt liv. Det är märkligt hur avstånd ibland gör saker tydligare.
Och så kom New York.
Kontrasterna slog emot direkt. Tempot, ljuden, människorna och pulsen. Promenader längs High Line, morgon jogg i Central Park, genom Times Square och förbi Bryant Park. En öl här, en pizza där och människor överallt.
Det slog mig under resan hur olika Singapore och New York egentligen är. Marina Bay och Manhattan – nästan varandras motsatser på många sätt. Ändå delar de något väldigt viktigt.
Energin, drivet, människorna som bygger, skapar och hela tiden rör sig framåt.
Och kanske är det just det jag alltid söker när jag reser.
Inte sevärdigheterna i sig, utan känslan av att få vara mitt i något större. Att få observera, lyssna och känna in. Att förstå hur människor lever, hur städer fungerar och vad som får saker att röra sig framåt.
Kanske säger det också något om mig.
Att jag fortfarande hellre blickar framåt än bakåt. Att jag fortfarande tycker att det finns mer att upptäcka, mer att bygga och mer att förstå.
Så nu är jag hemma igen. Rikare på intryck, upplevelser och med några nya idéer i bagaget. Och det känns ändå som den bästa sortens souvenir.
Och någonstans känns det också tryggt att veta att det redan finns fler resor planerade. För nyfikenheten verkar inte riktigt ha några planer på att pensionera sig.
Men just nu väntar nästa resa.
Inte över kontinenter den här gången, men minst lika spännande, en valrörelse.
Med nya samtal, nya möten och nya möjligheter att påverka.
Och för den som vill – jag är kryssbar.
Plats #5 för Liberalerna i Borås.
