Efter att man upprepat det med ett visst tidsmässigt mellanrum två eller tre gånger? Eller krävs det fler gånger? För mig börjar i alla fall mina tankar från balkongen i Hua Hin kännas som en tradition. Eller kanske en dålig ovana. Nu har jag hållit på sedan 2015 att reflektera lite bakåt och glänta på dörren mot framtiden.
Jag börjar i det stora och tragiska – krig i Ukraina, Mellanöstern och en eskalerande gängkriminalitet känns förbannat sorligt. De storpolitiska tragedierna lämnar jag åt andra att ha åsikter om. Gängkriminaliteten ligger däremot närmre min egen verklighet. Inte så att jag har råkat ut för den, men ett säkert centrum är en av de tre frågor som fick mig att engagera mig som fritidspolitiker i Liberalerna. De andra två var företagande och entreprenörskap.
I min enkla värld hänger de tre ihop. Ett samhälle där människor har jobb de gillar och där entreprenörer skapar möjligheter att trivas och växa är, om inte en mirakelmedicin, två av flera viktiga åtgärder för ett bra samhälle. Och tro nu inte att entreprenörskap behöver handla om att dra i gång företag och skaffa hus på Solsidan med Ove som granne. Entreprenörskap kan lika gärna vara engagerade och modiga människor som hittar nya vägar så tolvåringar inte attraheras av den kriminella livsstilen. Med det sagt – mitt engagemang i Liberalerna fortsätter. Det är både inspirerande och lärorikt. Precis som mina styrelseuppdrag som jag hoppas det blir fler av.
På tal om traditioner. Om en tradition är fler än två gånger, får vi hoppas att Stefan Andreasson skapar tradition med ett tredje guld för Elfsborg. Han blev ju sportchef 1999 (klubbchef 2008), så tar de guldet i år blir det tredje gången för Stefan. En tradition jag gärna firar varje år.
