Det känns som om notiserna om konkurser för småbolag duggat tätt den senaste tiden. Är det inte en restaurang som gått omkull, så är det någon liten butik. Det finns säkert massor av anledningar till att det inte har fungerat. Inte sällan är det även en personlig tragedi för en ensam ägare som kämpat på och människor som förlorat sina jobb.
Dessvärre tror jag att synen på konkurser gör det ännu värre för de inblandade. Det finns något skamligt med att inte ha lyckats. Något man ska skämmas för. Bilden i tidningen är ofta ett foto på en glasdörr med bit brun pappkartong med texten ”Stängt p g a konkurs”. Skamligt, misslyckat och dåligt skött, ska man tänka.
Tvärtom säger jag. Visst finns det konkurser där de inblandade borde skämmas. Men jag vill lyfta och ära alla de som vågar. Alla de som har en dröm och gör något istället för att prata om det. Alla de som jobbar och sliter för att förverkliga sin idé. Nej, de lyckas kanske inte alla gånger. Men nästa gång skapar de det där blomstrande företaget som ger arbetstillfällen, drar in skattepengar, ger människor en mening att gå upp på morgonen och kanske är nästa stora exportvara.
Någon sa till mig att i USA är det inget skamligt att ha en fem sex stycken konkurser bakom sig. Istället ser man det som erfarenhet, kunskap och kompetens. Så vill jag ha det här i Borås. Det är något jag jobbar för både som politiker och affärsrådgivare. Jag tror på ett företagsklimat där det är tillåtet att misslyckas. En miljö där unga människor känner att de vågar förverkliga sina drömmar. Där äldre företagare tar unga entreprenörer under sina vingar och säger: Ok, du lyckades inte den här gången men du har lärt dig något till nästa. En stad där studenter stannar kvar efter examen för att dra igång företag, eftersom näringslivsklimatet är inkluderande och stöttande.
Tänk på att ett misslyckande lika gärna kan vara början på något stort. Vet du vad Walt Disney, Henry J. Heinz (ja han med ketchupen) och Henry Ford har gemensamt? Rätt gissat, de vägrade slänga in handduken efter konkursen. Resten är historia.
