”Sedan ser jag faktiskt en suddig bild i spåkulan med mig i en näringslivspolitisk roll. Men som sagt, den är fortfarande suddig och jag lovar ingenting. Och jag lovar faktiskt inga fler bloggar. Efter 38 stycken är det kanske dags att testa något nytt. Bara för att man satt mål behöver man ju inte berätta dem för alla. Vi får se vad som händer”
Citatet är sista stycket i min blogg den 20 december 2020. Sedan dess har jag inte skrivit några bloggar. Naturligtvis har jag gjort en massa annat – engagerat mig som ägare av restaurang Babbel, jobbat med Pallas Invest där jag är delägare, hjälpt företag som konsult i Exekutiv och haft en hel massa kul som farfar till Elvira. Dessutom har spåkulans bild klarnat – jag ska ge mig in i politiken. När fan blir gammal blir han liberal.
Genom åren har många säkert hört mig klaga på politik och politiker. Att jag skulle bli en själv trodde jag aldrig. Men det är lätt att sitta och gnälla. Gör något själv i stället tänkte jag. Sagt och gjort. Jag har engagerat mig lokalt för Liberalerna. Deras idéer rimmar med min syn på människa och samhälle – inte för mycket statlig inblandning, frihet för den enskilda människan att forma sitt liv och en stark marknadsekonomi. Dessutom gillar jag vår nya partiledare Johan Pehrson skarpt.
Frågorna jag kommer att driva lokalt är en trygg stad för alla, ett starkt näringsliv och ett bra klimat för entreprenörer. Om jag kan göra skillnad vet jag inte, men jag ska göra mitt bästa. Jag ska också göra mitt bästa med bloggandet. Precis som tidigare kommer jag ta upp högt och lågt, sånt jag gillar och ogillar. Och det är en hel del.
Det skriver jag under på. Hoppas att många fler gör det den 11 september.