Jag har väl alltid gillat att träna. I min ungdom spelade jag fotboll i Elfsborg och Mariedal, och Basket i KFUM Borås.
Var väl aldrig någon Jonas Larsson eller Anders Svensson, men tyckte det var roligt med boll och lagkänsla. Som för så många andra tog dock andra intressen över i 15–16-årsåldern (ja ni kan nog räkna ut vilka intressen, och det var inte studier). Men rört på mig i en eller annan form har jag alltid gjort. Tycker till exempel mycket om att både vandra i alperna och gå långa promenader (vilket för övrigt är det bästa sättet att upptäcka nya städer och få tid att tänka).
Nu har jag tagit nästa steg i mitt tränande. Jag har kostat på mig PT på gymmet Onyx. Det skulle jag ha gjort för längesen. För även om du tränar kontinuerligt är det svårt att nå nästa nivå utan hjälp. Man lufsar runt de där fem kilometrarna och spurtar de sista 200 meterna.
Man går samma pass eller lyfter ungefär samma antal kilon med samma antal repetitioner som man alltid gjort. Då händer det inte speciellt mycket. Fråga mig, jag vet. Med PT får du inte bara en som driver på, utan även någon med kompetens att säga vad du borde göra istället och rätta till när du gör fel. Plötsligt ger träningen helt andra resultat. Ganska logiskt faktiskt. Gör du på samma sätt som du alltid gjort utvecklas du inte.
Det borde jag om någon veta eftersom jag länge predikat vikten av coachning i näringslivet. Även om du gör bra affärer kan du alltid göra dem bättre – tjäna mer, få mer tid över eller ha roligare på jobbet. Själv har jag vid flera tillfällen tagit hjälp av konsulter för att utveckla både mig och mina verksamheter. Utifrån den erfarenheten kan jag nu själv agera konsult och coach åt andra i affärer. Och precis som en PT är jag inte nöjd förrän min klient fått större muskler och bättre ork. Men då gäller det att göra som PT:n säger. Känns som att det kan bli en tuff höst på gymmet…
