Jag har en vän från förr som efter en bättre middag och ett par glas vin alltid brukade pocka på uppmärksamhet för att berätta om den godaste måltid han någonsin ätit. Den intogs utanför ett tremannatält på en campingplats i Juan-les-Pins på Franska Rivieran någon gång i början av 1980-talet. Det var då stränderna stank av coconut sololja och det fortfarande var billigt att tågluffa. Den enkla, men enligt honom gudomliga, måltiden lagades av hans kompis på ett spritkök och bestod av tagliatelle med lövbiff i en sås av gorgonzola. Till detta åt han och hans två tågluffarkompisar färsk baguette och skivade bifftomater som mognat under Medelhavets varma sol. Han brukade också nämna att rödvinet i enlitersflaska med plastkapsyl kostade sju franc. Vi andra hade hört honom så många gånger att vi omedelbart började tala om något annat när han drog igång.
Det finns emellertid en stor och viktig sanning i hans historia: mat smakar alltid bäst när man mår bra i en skön omgivning. Visst har jag ätit på dyra lyxkrogar och trendiga barer, men de måltider jag minns är de jag ätit när jag mått som bäst i avspända miljöer – inte sällan på resande fot. Ofta kan det varit mycket enkla. Lunch med en kall Singha på beachen i Hua Hin. Eller lite bubbel med tilltugg på terrassen i Maries och min nyinköpta lägenhet i Nerja (jodå, vi hyr ut den om någon är intresserad).
Så om jag äter middag med min gamle vän någon gång igen och han får något lyriskt i blicken och börjar tala om gorgonzolasåsen som puttrade på det lilla spritköket i solnedgången, ska jag faktiskt lyssna färdigt på honom. Sedan ska jag säga att om han glömde att ta receptet så kan han få det av mig: Ät med människor du tycker om i miljöer där du mår bra. Vad som ligger på tallriken är av mindre betydelse.
