Poeten Bengt Lidner (1757–1793) är i dag mest känd för sin knäpp – och knappt ens det. Det berättas att det bokstavligen knäppte till i lille Bengts huvud under en lektion i skolan. Från att ha varit en medelmåttig och lat elev blev han nu ett verkligt ljushuvud.
Om det var detsamma som drabbade mig häromsistens ska jag låta vara osagt, men nog klack det till i skallen på mig. Det var när jag som vanligt gick och funderade på nya affärsidéer under en tidig morgonpromenad i New York som det hände. På väg över Brooklynbron slog det mig; tänk om jag istället för att alltid klura på nya affärsidéer istället skulle fundera över vad jag skulle kunna göra för min älskade hemstad Borås. Jag vet ju att bra affärer på lång sikt alltid kommer samhället till nytta indirekt, men det hade varit stimulerande och roligt att kunna göra något som påverkar mer direkt.
Missförstå mig nu inte. Jag tänker inte dra igång en valkampanj och engagera mig politiskt, men jag hade gärna varit bollplank åt politiker precis som jag är för företag. Eller kanske sitta med i någon idégrupp för att utveckla staden. Free of charge, förstås. Jag har massor av idéer. Om de är bra? Vet faktiskt inte. Med tanke på knäppen är de kanske bara knäppa.
Foto Pinocchio: Emil Dahlqvist
