Rösterna är räknade och mandaten fördelade. Men bakom varje röst finns en människa – och ett beslut som inte alltid var självklart.
Förra fredagen lyssnade jag på seniorprofessor Sören Holmberg från Göteborgs universitet. Hans föredrag om val och väljare fick mig att fundera vidare.
Varför röstar vi egentligen som vi gör?
Är det en särskild fråga som avgör? Förtroendet för en person? En gammal övertygelse? Eller känslan av att något behöver förändras?
För någon är valet självklart. En annan tvekar ända fram till valdagen. Och kanske sitter någon efteråt och funderar: Röstade jag rätt? Blir det nu som jag hade hoppats?
Vi som själva är engagerade i politiken förenklar gärna förklaringarna. Går det bra tänker vi att vårt arbete har gett resultat. Går det mindre bra finns det ofta någon annan förklaring. 😉
Kanske behöver vi vara lite mer självkritiska än så.
Två personer kan rösta på samma parti av helt olika skäl. Och den som röstar annorlunda än jag behöver inte ha missförstått något. Personen kanske prioriterar annorlunda eller har erfarenheter som jag saknar.
Det borde göra oss mer intresserade av att lyssna.
Föredraget blev också en påminnelse om värdet av att stanna upp. Vad gjorde vi bra? Vad fungerade mindre bra? Vad vet vi – och vad har vi bara gått omkring och trott?
Samma frågor behövs i företag, föreningar och styrelser. Vi är ofta snabba med att gå vidare till nästa uppgift. Men om vi aldrig tittar tillbaka är det lätt att upprepa samma misstag.
Nu ligger nästan fyra år framför oss till nästa ordinarie val. År då beslut ska fattas, löften prövas och ansvar tas. Då vore det synd om lärdomen från årets val bara handlade om nästa valrörelse.
Rösterna är räknade.
Men vi behöver fortsätta lyssna.
