Som en del vet har jag tagit som vana att vid den här tiden på året blicka bakåt och skriva ett par rader om vad som hänt mig under det gångna året. Det har handlat om sådant som gjort mig glad, men jag har även berört sorg och saknad. Inte sällan har den “filosofiska” inspirationen kommit över mig när jag kopplat av någonstans i Thailand – Hua Hin eller Bangkok. Nu är det dags igen. Medan jag väntar på min lunch här på restaurangen La Scarpetta i Bangkok som jag är delägare i, passar jag på att skriva några rader. Och vet ni vad? Ni kommer att få vara med om något historiskt. Något som kan gå hur som helst. Men om man inte vågar ta risker, händer inget. Detta, mina vänner, är mitt första blogginlägg någonsin.
Vad ska jag då blogga om? Ja det kommer inte att handla om trädgårdsodling eller snickartips, promise! Inte heller primärt om mat, dryck eller resor som jag visserligen är väldigt intresserad av (men ok, ämnena kommer nog dyka upp). Istället kommer bloggen koppla till det jag gör i mitt bolag Peligro – affärsutveckling. Min tanke är att jag ett par gånger i månaden kommer att reagera på, kanske provocera med och tipsa om tankar och idéer kring näringsliv och affärer. Av naturliga skäl kommer en hel del handla om sådant som händer i Borås. Men det kan lika gärna beröra saker som dyker upp i mina tankar när jag är på resande fot (man hinner tänka mycket på långa flighter eller när man promenerar runt i storstäder). Men ok, nu ser jag kyparen närma sig med min Cotoletta alla milanese, så jag avslutar mitt första blogginlägg med ett kinesiskt ordspråk: “Ingen köper ved i skogen eller fisk ute på havet”. Tål att funderas på.
Lar Korn (hej då på thailändska)!
