Jag är en typisk marknadsliberal.
Jag tror på individens kraft, på företagens möjligheter och på att valfrihet skapar bättre samhällen.
Jag har varit egen företagare i över 40 år.
Jag vet vad det innebär att ta risker, fatta beslut och stå upp även när det blåser.
Och jag vet hur viktigt det är att det offentliga inte står i vägen – utan fungerar som möjliggörare.
Jag vill att det ska vara enkelt att vara företagare i Borås.
Mindre krångel. Färre hinder. Mer tilltro.
Därför är jag stolt över att Näringslivskontoret fått på plats företagslotsen – en konkret liberal reform som gör skillnad för riktiga människor varje dag. Så ska politik fungera. Nära, på riktigt.
Jag tror också på Borås. Och på boråsarna.
Jag vill se ett levande och tryggt centrum, där människor rör sig – dag som natt – utan att behöva känna oro. Ett centrum där idéer föds, affärer skapas, kulturen blomstrar och människor möts.
För det är där stadens själ finns.
Och den är värd att kämpa för.
Ändå undrar jag ofta: varför är vi inte fler?
Varför är det så få som röstar på Liberalerna – när så många lever liberalt?
De tror ju på precis det vi står för:
- Att företag ska få växa utan att hindras av byråkrati.
- Att människor ska få bestämma mer över sina egna liv.
- Att konkurrens och valfrihet leder till utveckling.
- Att trygghet inte skapas med mer regler, utan med mer ansvar.
Det är ju liberalism – i praktiken.
Men av någon anledning verkar det vara svårt att säga det högt.
Kanske för att det inte är det mest högljudda.
Kanske för att liberalismen kräver mer än vad den lovar.
Kanske för att den bygger på tillit – i en tid där misstro säljer bättre.
Men nu blåser det nya vindar
Idag höll Simona Mohamsson sitt första partiledartal i Almedalen.
Hon pratade om frihet, bildning och ansvar.
Hon lyfte människors potential – inte som en princip, utan som en riktning.
Och jag kände något som jag inte känt på ett tag:
Hopp. Framåtanda. Tydlighet.
Vi är på väg mot något nytt.
Men det räcker inte att känna det.
Nu måste vi – Simona i riks och jag här i Borås – visa väljarna att vi är att räkna med.
Vi ska vara tydliga. Raka. Förtroendeingivande.
Och framför allt: relevanta. För människors verkliga vardag.
Jag tror på liberalismen. Och jag tror på framtiden.
Jag tror att valfrihet, ansvar och fri konkurrens inte bara är vackra ord – utan verktyg som bygger samhällen.
Jag tror att vi måste våga prata om det vi gör.
Visa det i praktiken.
Och bjuda in fler att säga det högt:
“Jag är liberal.”
För vi är fler än vi tror.
Vi måste bara börja säga det.
