Mellandagarna är de där dagarna som officiellt ligger mellan annandag jul och nyårsafton.
Men i praktiken ligger de någonstans mellan soffan, kylskåpet och tanken ”vi gör det sen”.
Förr i tiden var till och med tredjedag och fjärdedag jul helgdagar.
Man tog alltså ledigt från att ta det lugnt – genom att ta det ännu lugnare.
Det känns som en klok ordning som kanske inte borde ha rationaliserats bort.
För många är mellandagarna fortfarande just det:
en tid för familj, hemmahäng och ett tempo som plötsligt inte kräver prestation.
En period där samtalen får ta omvägar och där tystnad inte behöver förklaras.
Samtidigt har mellandagarna utvecklats.
Numera kan de också tillbringas på en solig strand, långt från granbarr, släktingar och den där lådan med ”bra att ha”-julklappar. Ett annat sätt att kontemplera, kan man tänka.
Det finns också de som ser mellandagarna som årets mest effektiva arbetsvecka.
Få möten.
Få som svarar på mejl.
Och gott om utrymme att få saker gjorda i fred.
Alla firar på sitt sätt.
Och så har vi handeln.
Mellandagarna har blivit synonymt med rea.
Byten.
Kvitton som vecklas upp igen.
Presenter som byter ägare – ibland till slut rätt person.
Allt detta ryms i samma begrepp.
Det säger något om mellandagarnas natur.
De är inte till för ett enda syfte.
De är till för att andas ut lite snett.
För att summera utan att sammanfatta.
Och för att långsamt landa i att året snart byter siffra –
vare sig man är redo eller inte.
Mellandagarna är helt enkelt dagarna då inget måste bli klart.
Och skulle något ändå råka bli det, så var det förmodligen av misstag.
Mellandagar!
